Det som gjorde att jag kom att tänka på pappa extra mycket denna gång var hans skor som stod i vår hall idag. När jag skulle gå ut med soppåsen skulle jag snabbt ta på någon av alla de skor som ligger huller om buller i hallen hos en stor familj som vår. Jag tvekade för en stund och blev stående där på plats och försjönk omedelbart i minnen av pappa i dessa skor. När jag tagit på dem ser jag att de är både stora och trasiga på sina ställen. Under sulan är det nästan ett hål och jag kan ana att han gått snett med en av sina fötter. Det blir en salig blandning av känslor när jag går ut på gården i pappas stora skor. En glädje över allt han var och den närvaro jag kan uppleva trots att han inte finns här rent fysiskt. En sorg över att han slutat vandra i sina skor tillsammans med oss som älskar honom.
Cornelis Vreesvijk sjungar -Somliga går i trasiga skor säj varför blir det så? Det kan man tolka olika men för mig handlar det om att människor har olika förutsättningar i livet. Pappa var en konstnär som valde att leva enkelt och det beundrar jag honom för. För mig är det en styrka att stå emot allt som samhället vill pressa på oss människor i dagens samhälle. Hos pappa fanns ingen längtan efter nya skor förrän de gamla var helt förbrukade. Jag bär med mig hans tolkning av världen och är tacksam för det jag har.
Såå fint skrivet!Ja,visst saknar man denna fina konstnär:)Kramar från oss alla
SvaraRadera