Det är förmiddag och jag tittar ut genom mitt köksfönster. Då ser jag att vi har en ny brevbärare som lämnar dagstidningen i våran brevlåda. En kvinna som har fullt upp med att lasta i och ur tidningarna från de stora väskorna på varje sida av sin cykel och dessutom en stor fullastad korg framtill. Min magkänsla säger att jag borde gå ut och säga hej! Jag ska ju ändå gå ut och hämta in posten, så varför inte passa på att hälsa. Spontan som jag är tar jag med en frukt och går ut till brevbäraren. Det visar sig att vårat möte var mycket givande. Jag hinner tänka under vårat samtal att det var tur att jag lyssnade till min magkänsla, annars hade detta tillfälle gått oss förbi.Vi kommer snabbt fram till att vi har gemensamma bekanta och jag vet mycket väl vem hennes man är som min pappa kände. Frukten får dela plats med tidningarna i korgen och kommer antagligen väl till pass när hon haft en lång dag på cykel. Dessa korta men så givande möten är något värdefullt i vardagen. Jag går in med min tidning med ett leende, dricker min tekopp och förundras över oss människor och det samspel som finns mellan oss alla i den här världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar